Oj, som livet förändrats. Jag är helt slut, både fysiskt och psykiskt. Lillhjärtat är inne i en skrikperiod och det tar på energiförrådet vill jag lova. Helt plötsligt utan förvarning är hon otröstlig. Vilka röstresurser den lilla damen har, jisses!!!! Hjälper om jag håller henne tätt intill mig och vyssjar, men efter ett tag är inte det heller bra....
Regelbunda måltider, nya kläder för dagen samt make-up är ett minne blott.......
Det som ligger närmast sängen åker på, ofta samma kläder flera dagar i rad, en snabb kattatvätt hinns med emellanåt. Ibland tillåter även lillan mamma att stoppa en smörgås i munnen, men det är inte alltid. Make up existerar inte och jag är glad om jag hinner dra borsten genom håret. Oftast sker detta dock vid makens hemkomst kl 17,30. Tjena hårtovor!!
Men gud vad jag älskar henne, mitt hjärta slits i stycken när hon gråter.
Ja just det: Har numera två snarkare i familjen. Den stora skillnaden är att makens snarkningar retar gallfeber på mig, lillans snarkningar är däremot ljuv musik för en mammas öron.
Hur sammanfattar jag då bäst....?! Tja, det är enkelt. Mycket enkelt. Maria är det bästa som hänt mig. Hon är mitt allt, det finaste i världen.
Ovan ett trött mamma. ZZZZZzzzzzzzzzz
1 kommentar:
Det är ett tufft men underbart jobb. Jag har stor respekt för dig och tycker du sköter allting jätte bra.
Puss o kram
Skicka en kommentar